Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar: Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!

Jag kan inte låta bli att bara flika in ett par ord om denna debatt som pågår.
HÄR kan ni läsa den!

Jag måste erkänna att jag förstår hur de menar och vad de är ute efter. Jag anser att folk blir upprörda och överreagerar på vad de skriver inte riktigt ser bakom orden.
Visst en del av det de skriver kan tyckas hårt tex "När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?" Jag har svårt att tänka mig att de menar detta ordagrant. Jag tolkar det mera som att alla tjejer tycker inte om små toffel killar som går hemma med ett blommigt förkläde, bakar, lagar mat och snyter ungar.

Det som jag fastnade mest för när jag läste artikeln var:
Den eviga längtan brinner i oss alla. Idén om att stå brud är den förhärskande, konventionella bilden av vår dröm. Kyrkans sätt att förtiga den kvinnliga sexualiteten. Byt idé! Längtan kan lika gärna vara att leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare. Tänk att visa sina barn att livet inte bara handlar om att stå ut. Tänk att visa barnen att livet går på, att man kan resa sig och att äventyret fortsätter. Död åt äktenskapet! Ge oss latinsk frihet, utrymme att få bli detta norénska jag, utan att fastna i en uppgiven tystnad och med insikten i att friheten har ett pris som heter ensamhet och att det våldsamma befriande skrattet kommer ur modet att möta den.

Det mina damer och herrar är så förbannat sant! Varför ska alla tjejers (kvinnors) dröm vara att gifta sig, skaffa kottar och leva ett "ganska bra" liv i resten av sitt liv?
Den eviga klyschan "nej men vi är lyckliga, vi har ju våra barn" Va faan bara för att man har barn tillsammans betyder det att man är lycklig tillsammans med sin parner? Betyder det att man måste leva tillsammans i ett slags lagom förhållande? Nej tack!

och för att svara på om man ska få ha älskare och älskarinnor... Ja varför inte? Är man överens om det och men mår bra av det varför inte?
Man kanske lever i ett förhållande man känner sig trygg i men som är dött när det kommer till sänghalmen, kanske har man försökt att hitta tillbaka till varandra sexuellt men inte lyckats.
Ja då tycker jag att det är ok.
Detta kanske låter motsägelsefullt med tanke på vad jag skrev om att man inte ska leva i ett lagom förhållande. Vad jag menar är att det är upp till var och en och jag tycker att folk ska få göra som de vill bara man mår bra och är lycklig.

Jämställdhet för mig är när människor emellan har en överenskommelse som de båda känner sig bekväma med.


Jag tycker inte dessa damer är ute och cyklar, jag tycker dom helt klart är på väg in på rätt bana.