Det rullar på . . .

Ja det gör det verkligen och precis som sist när man äntligen börjar känna sig som hemma och ja det börjar kännas bekvämt att vara här, ja då är det dags att bege sig hemåt.
Missförstå mig rätt, klart jag vill hem till nära och kära där hemma, men just nu känns det som jag har mycket påbörjat o uppklarat som jag väldigt gärna skulle vilja stanna kvar och få uppleva.
Men livet är hårt, och ja borta bra hemma bäst?

Livet ja det har så tvära kast!
Tessan fick jätte tråkiga besked igår. En av hennes äldsta vänner har blivit påkörd av en bil, han ligger nu på sjukhus och svävar mellan liv och död.
Jag känner verkligen för Tessan just nu och jag kan bara föreställa mig vad hon går igenom. Även om jag inte känner killen så blev jag alldeles tårögd när Tessan berättade om honom och om hur läget såg ut just nu.
Tänk att något så hemskt ska behöva hända för att man ska få ett wake up call och inse att man har ett förbannat bra liv och att man ska vara jävligt rädd om det man har och inte ta saker och ting förgivet.
Hela ens liv kan vändas upp och ner på en enda sekund.

Mina tankar går just nu till Tessan, hennes vän och hans familj. Mycket mera än så kan jag inte göra.

En något trevligare sak att berätta är at tpå lördag blir det schlagerfest här hemma med schlager tema!
Emelie har lovat att vi ska åka o shoppa på fredag, men det får vi väl se hur det blir med den saken! jag har ju lyckats se till att hon är alldels pank iom alla taxi resor och ute ätande som jag tvingat med henne på! Stackars lilla fattiga lus!

Carpe diem! Så sant som det var sagt!
Puss!